Desperationens korsriddare är alla på väg över sluttningen.

Mitt hår blir trassligare och trassligare och när jag gick förbi skyltfönstret i min ändlösa jakt efter en mekaniker blev jag lite chockad. Jag såg smått galen ut. Morgonen började annars klockan åtta. Jag väcktes av ljudet från grannbåtens ankarkätting. Tänkte att kanske de drar upp min kätting också när de ändå håller på. Det … Fortsätt läsa Desperationens korsriddare är alla på väg över sluttningen.

När säkringarna tar död på varandra låser jag båten och kastar nyckeln i sjön

Vaknade ganska tidigt. Har legat i den här viken alldeles för länge känner jag. När det började smälla lite i fallen vid masten förstår jag att gårdagen snart är tillbaka. Inte en inblåst dag till tänker jag och kollar windyappen. Det ska var måttliga vindar i Porto Heli. Där har jag också en favoritvik. Jag … Fortsätt läsa När säkringarna tar död på varandra låser jag båten och kastar nyckeln i sjön

Hut går hem din förbannade bortskämda svenskjävel. 

Ett montage. Detta är inte katten i berättelsen. Fanns ingen tid för fotografering. Men presenningens trasor är dessa. Jag anländer till Atens flygplats och inser vid bandet att väskan med allt som Frida behöver är någon annanstans. I ett annat land. En känsla av hopplöshet bordar mig. Men att en sordin lägger sig över mina … Fortsätt läsa Hut går hem din förbannade bortskämda svenskjävel. 

Jag lever med örat mot marken.

Mormor kallade mig lilla Gullhöna när jag var barn. Gullhöna. Ett namn som förmodligen var hämtad från Alf Prøysens ”Alla tiders gullhöna”. En barnbok som gavs ut i slutet av femtiotalet. Jag hade totalt glömt bort det eftersom tillsammans med mormors död, 1984, föll namnet i glömska. Men då och då återuppstår betydelsefulla minnen eller … Fortsätt läsa Jag lever med örat mot marken.

Den existentiella krisen kom som ett brev på posten. 

Jag packade bilen full och styrde kosan mot Norge. Lämnade ett grått Sverige och ett liv som varit mitt så länge. Jag hade i mitt arbete de senaste tjugo åren fullkomligt andats kultur och det hade blivit svårt att skilja arbetet från den som var jag. Arbetet var ett existensberättigande vilket blev en realitet en … Fortsätt läsa Den existentiella krisen kom som ett brev på posten.