Mitt hår blir trassligare och trassligare och när jag gick förbi skyltfönstret i min ändlösa jakt efter en mekaniker blev jag lite chockad. Jag såg smått galen ut. Morgonen började annars klockan åtta. Jag väcktes av ljudet från grannbåtens ankarkätting. Tänkte att kanske de drar upp min kätting också när de ändå håller på. Det … Fortsätt läsa Desperationens korsriddare är alla på väg över sluttningen.
När säkringarna tar död på varandra låser jag båten och kastar nyckeln i sjön
Vaknade ganska tidigt. Har legat i den här viken alldeles för länge känner jag. När det började smälla lite i fallen vid masten förstår jag att gårdagen snart är tillbaka. Inte en inblåst dag till tänker jag och kollar windyappen. Det ska var måttliga vindar i Porto Heli. Där har jag också en favoritvik. Jag … Fortsätt läsa När säkringarna tar död på varandra låser jag båten och kastar nyckeln i sjön
Hut går hem din förbannade bortskämda svenskjävel.
Ett montage. Detta är inte katten i berättelsen. Fanns ingen tid för fotografering. Men presenningens trasor är dessa. Jag anländer till Atens flygplats och inser vid bandet att väskan med allt som Frida behöver är någon annanstans. I ett annat land. En känsla av hopplöshet bordar mig. Men att en sordin lägger sig över mina … Fortsätt läsa Hut går hem din förbannade bortskämda svenskjävel.
Vad betyder en upplevelse om man inte får dela den?
Tog bussen in till Ålesund idag. En resa på två timmar ungefär. Vädret skulle vara regnigt men att stanna i Stranda ville jag inte. Eller det har inkommit en slags stress att jag måste uppleva så mycket som möjligt. Sedan jag kom till Norge i februari har det räckt att bara vara här. Jag har … Fortsätt läsa Vad betyder en upplevelse om man inte får dela den?
Jag lever med örat mot marken.
Mormor kallade mig lilla Gullhöna när jag var barn. Gullhöna. Ett namn som förmodligen var hämtad från Alf Prøysens ”Alla tiders gullhöna”. En barnbok som gavs ut i slutet av femtiotalet. Jag hade totalt glömt bort det eftersom tillsammans med mormors död, 1984, föll namnet i glömska. Men då och då återuppstår betydelsefulla minnen eller … Fortsätt läsa Jag lever med örat mot marken.
Ångesten är den ambitiöses vän. Och ovän.
Jag som aldrig sökt mig till grupper bor tillsammans med mina kollegor här i Norge. Igår natt när jag anlände hem efter kvällens pass hördes en ny kvinnoröst från det nedsläckta vardagsrummet. När jag sansat mig en aning och svarat henne, kom M som jag arbetat med under kvällen ut och frågade vad jag sa. … Fortsätt läsa Ångesten är den ambitiöses vän. Och ovän.
Jag känner rädsla. Alltså finns jag.
Jag sitter i en soffa i ett vardagsrum i en by i ett land jag aldrig trodde skulle bli en del av mitt liv. Det stora vardagsrumsfönstret är imponerande. Utsikten likaså. Fjorden ligger stilla och byns vita timmerkyrka i fonden är som de otaliga teckningar av kyrkor jag ritade till mormor som barn. Mormor som … Fortsätt läsa Jag känner rädsla. Alltså finns jag.
Den existentiella krisen kom som ett brev på posten.
Jag packade bilen full och styrde kosan mot Norge. Lämnade ett grått Sverige och ett liv som varit mitt så länge. Jag hade i mitt arbete de senaste tjugo åren fullkomligt andats kultur och det hade blivit svårt att skilja arbetet från den som var jag. Arbetet var ett existensberättigande vilket blev en realitet en … Fortsätt läsa Den existentiella krisen kom som ett brev på posten.
Ett långsamt farväl.
Argoliska viken ”Ett långsamt farväl”. Orden har stört mig eller pockat på min uppmärksamhet hela dagen. Som en vindpust som irriterat fastnat i en hårslinga framför ögonen och som jag tålmodigt föser undan. När jag väl förstår innebörden blir vågorna mindre hetsiga runt mig och Frida. Att segla här, när världen brinner, är som ett … Fortsätt läsa Ett långsamt farväl.
Jag kände mig så himla fri, där och då
På väg in till Poros Jag ringer min äldste son och gråter. Jag gråter eftersom jag längtar efter honom och mina andra två. Nu kom den traditionella härdsmältan, säger sonen till den andra sonen. Va? snyftar jag. Ja, den drabbar dig varje år i Grekland hör jag den andra sonen meddela kort. Son ett flinar … Fortsätt läsa Jag kände mig så himla fri, där och då
millanweise 