På kvällen när solen gått ner fylls Kiladas enda gata med människor. På ena sidan gatan, som går ner till piren, står restaurangerna på rad. Andra sidan har vi bukten där segelbåtarna ligger på svaj. Kajen är till för traktens fiskebåtar. I några av båtarna häller fiskargubbarna vatten över durkarna. En del ska ut och … Fortsätt läsa Kärleken till Kilada växer i mitt hjärta.
I paradiset luktar det diesel och olja.
Jag orkar inte mer ylar jag samtidigt som jag inser att jag måste in till kajen. Men hur? Två nätter på svaj i bukten var planen, sen vidare till Porto Cheli. Jag hade förberett kvällen innan. Ner med soltak, upp med sup, montera autopilot och knyta fast segelsäckarna bättre på rufftaket. Jag ville segla iväg … Fortsätt läsa I paradiset luktar det diesel och olja.
Det är inte lätt av vara ensam på månen. Jag lovar. Men heller inte långtråkigt.
Bilderna visar Fridas rengjorda och tillbakasatta Dyvika. Ibland känner jag mig som den första människan på månen. Alltså i denna värld. Båtvärlden i Grekland. Mycket är fortfarande okänt, trots att jag varit en seglande människa sedan 2015. Jobbat med min lilla båt hemma i Sverige är det annorlunda med Frida i Grekland. Allt är annorlunda … Fortsätt läsa Det är inte lätt av vara ensam på månen. Jag lovar. Men heller inte långtråkigt.
När mörkret lagt sig över Kilada vaknar hundarna.
Bild: Silvia_Rossetto Pixabay. Mörkret har lagts sig över Kilada. Och med det vaknar hundarna. Hundarna här har nattjobb. Alltså inte de herrelösa. De jobbar bara för sig själva. De andra, de som ägs av någon, de drar igång om någon närmar sig deras domäner. De andra, de vandrar omkring mellan människorna eller så ligger de … Fortsätt läsa När mörkret lagt sig över Kilada vaknar hundarna.
Hur kan man bara inte orka?
Det är första dan i år med en sol som värmer. Jag har åkt till båten för att förbereda henne för säsongens kommande segling. Botten ska målas och blommor ska klistras på hennes slitna och ärrade skrov. När jag kommer fram ser jag att det är många fler bilar som är här idag. Sist jag … Fortsätt läsa Hur kan man bara inte orka?
Människor behöver människor
När jag valde att resa till Norge och jobba förra året innebar det att jag fick pausa försommarens segling i Bohuslän. Jag som seglat Olivia från april till jag reser till båten i Grekland, kände mig stuvad på någonting. Tidigare år har jag känt mig ”inseglad” inför sjösättningen i Grekland. Jag har bara fortsatt min … Fortsätt läsa Människor behöver människor
Döden lämnar tomrum
Vi är en endast ett lån sa mormor många gånger under min uppväxt. Jag förstod först inte vem som lånade ut oss, men fick det utrett ganska omgående. Vi var ett lån från Gud. Gud ger och Gud tar. När vi behövs på andra sidan är det dags att återvända. Mormors tro var ingen dogm … Fortsätt läsa Döden lämnar tomrum
Min slumrande själ vaknade och sträckte på sig som en nyfödd.
Min mamma älskade teater. Teater var på allvar. Mamma valde skådespelaryrket redan som sjuåring när hon såg den legendariska skådespelerskan Tora Teje på Sundsvalls Teater. En garvardotter med sådana ambitioner kunde säkert lätt göras till åtlöje i en tid och värld som var hennes. Men mormor förstod och tog med dottern till teatern många gånger. … Fortsätt läsa Min slumrande själ vaknade och sträckte på sig som en nyfödd.
Under vägen hem valde jag att stänga igen min inre domstol – för gott!
I vår kultur hyllas de god framstegen. Att lyckas är viktigt. Att misslyckas är förknippat med skam och när det sker dömer vi oss gärna hårt. I alla fall när det kommer till mig själv. Men kan det lyckosamma existera utan dess motsats? Det finns bara ett sätt att undvika misslyckanden och det är att … Fortsätt läsa Under vägen hem valde jag att stänga igen min inre domstol – för gott!
När möjlighetens tåg gör ett kort uppehåll vid just din station, är det bara att kliva på.
Att göra en ”Bodil Malmsten” har lockat mig sedan jag läste hennes bok Priset på vatten i Finistère (2012). Min mamma gjorde sin långt innan Bodil men det är en helt annan historia. Min framtid har varit oviss länge. På gott och på ont. Det finns en slags barnslig frihet i det. Att ha arbete … Fortsätt läsa När möjlighetens tåg gör ett kort uppehåll vid just din station, är det bara att kliva på.
millanweisek 