Farväl mitt älskade uppdrag i kulturens tjänst.

Farväl min älskade. Det blev inte mer än så här. Jag blev tvungen att lämna dig. Vi fick 23 år tillsammans och det är ju inte fy skam. Jag älskar allt det du står för: Att förklara hur det är att vara människa. Att hjälpa oss att förstå världen vi lever i, vilket bara är … Fortsätt läsa Farväl mitt älskade uppdrag i kulturens tjänst.

Jag kände mig så himla fri, där och då

På väg in till Poros Jag ringer min äldste son och gråter. Jag gråter eftersom jag längtar efter honom och mina andra två. Nu kom den traditionella härdsmältan, säger sonen till den andra sonen. Va? snyftar jag. Ja, den drabbar dig varje år i Grekland hör jag den andra sonen meddela kort. Son ett flinar … Fortsätt läsa Jag kände mig så himla fri, där och då

Det är så dramatiskt och ensamt på samma gång

Någonting väcker mig. Den välbekanta vinden viner genom alla Fridas stag och jag blir klarvaken. Inte för att sången är olik den jag hört i Frida och Grekland de senaste tre åren. Men det är som om det undermedvetna vill göra mig alert, för när sången ändrar karaktär studsar jag upp som en soldat i … Fortsätt läsa Det är så dramatiskt och ensamt på samma gång

Som en Odysseus kommer jag inseglandes från horisonten.

När ensamheten landade, som en fågel i masten, var jag allt annat än beredd. Hela året har jag längtat tillbaka. Till Frida, till dessa hav. Till sagolika berg och grönblått vatten. Jag har sedan min första båt (Olivia 2015) drömt om ensamsegling över Atlanten och jag har hyllat det livet jag skaffat mig. Alldeles på … Fortsätt läsa Som en Odysseus kommer jag inseglandes från horisonten.